Vikten av att endast använda AD-fria föräldradjur i avel Belgiska Vallhundar ingår i SKK:s hälsoprogram avseende armbågsledsdysplasi, AD. Bakgrunden är att vi för många år sedan hade en ogynnsam utveckling avseende AD på Laekenois och då ansökte AfBV om att få ingå i hälsoprogrammet mot AD. Tack vare att vi tidigt anslöt oss till hälsoprogrammet är alla röntgenresultat officiellt registrerade hos SKK och utvecklingen på området har därmed varit lätt att följa upp. Under åren 1990-1994 har andelen defekta armågsleder legat på knappt 5% av de undersökta hundarna. Från 1995-1999 har andelen defekta armbågsleder ökat till knappt 8% medan de tre senaste åren, 2000-2002, visar på en oroväckande ökning av andelen defekta armbågsleder till 13 % av de undersökta hundarna. Problemet med AD-defekta belgare, alla varianter, är nu således avsevärt större än problemet med HD-defekta belgare, som idag ligger på 7,5% av de undersökta hundarna. I sammanhanget kan påpekas att för AD har inte avläsningssystemet ändrats, utan orsaken till den ökande andelen defekter måste sökas på annat håll. Under den redovisade perioden har våra gränser öppnats och gjort det betydligt enklare att få tillgång till utomnordiska avelsdjur. Om dessa hundar har vi sällan haft uppgifter om AD-status varken för individen eller familjärt, vilket kan ha medverkat till den ogynnsamma utvecklingen. Uppfödare inom AfBV har ett ansvar och en skyldighet att följa SKK.s avelspolicy och att respektera de hälsoprogram vi anslutit oss till. Lena Ferm |
